De gör ont att säga att min älskade häst är såld. Vi kunde inte ha honom kvar. Jag äslakr honom mer än va jag någonsin kommer älska nån annan häst. och varje gång ja tänker på de så gör de ont. De gör ont att veta att han inte finns vid min sida mer. Att jag måste gå vidare utom honom. Jag som trodde de skulle vara vi två förevigt. Men ''Nothing lasts forever'' som många säger. Jag älskar honom. Och den senaste månaderna har jag lixom inte haft tid med att åak till honom och de har känst jobbigt.

 

Jag ville kanppast säga hejdå en sista gång då jag inte ville att de skulle vara vårat sista Hejdå. 

Jag älskar honom med hela mitt hjärta och kommer aldrig glömma när han slängde av mig på åkern och sprang hem. När han Tiggde om mat. När han sprang i hagen. När han skenade med mig. När vi hoppade stockar och bara mös hela tiden. Men de som gör mest ont är att jag aldrig kommer att få se den där glimten i ögat något mer. domdär busiga ögonen och öronen som alltid visade ditt humör. 

 

Jag älskar dig finaste ponnyn. Jag tänkte skriva'' JAg älskar dig min finaste ponny'' Men jag insåg att han är inte min längre. Han är någon annans.

 

Jag älskar dig Ivve, Piff, Hagens Invit! 

Vad som än händer kommer jag aldrig glömma dig.

''Always in my heart Hagens Invit''